Lantisfamiljen – äkta vara – inget hipstertjaffs
Vi tänkte att det kunde vara kul att se hur huset används i praktiken. Att det är fullt levande. Vi har väldigt amatörmässigt filmat och sedan klippt ihop det till en vlogg.
https://m.youtube.com/watch?v=cqfpI0YhZrA&t=
Killarna har tyckt att det varit så kul med filmerna och jag har tyckt att det varit kul att testa något helt nytt att klippa ihop i iMovie. Så kul att det nog blir fler.
Hörrni! Utekök så jäkla dyrt och de flesta är ju riktigt fula. En kombination som gjorde att smålänningen i byn inte löpte och köpte ett utan istället konstruerade en egen grillbänk.
Jag är så nöjd med denna! Så nöjd att om jag någon gång överväger att be han dra åt helvete så ska jag först tänka på vilken jäkla hejare han är att bygga grillbänkar.
Ett tips är att om ni funderar på att gjuta en skiva själv i finbetong som är mer än 2 meter lång och 4 cm tjock så ska ni ha jäkligt starka vänner som ni kan ringa in.
Imorgon är semestern slut. Semestern har spenderats med Elis och Malte och vår egen Ernst. Han har sprungit omkring barfota i foppatofflor och varit kreativ.
Tänk att vi kommit dithän där vi kan fokusera på utemiljö. Vi bor så öppet så det blåser en hel del. Det fick Fredrik att göra i ordning södersidan där det blir lite mer lä.
Först hyrde vi en grävmaskin till Maltes stora förtjusning. Nederbyncitat: ”Tar man sig inte till lekland. Får lekland ta sig till dig”.
Sedan hämtades något ton grus och Fredrik började snickra ett tomathus av våra gamla fönsterbågar.
Det blev en väldigt mysig hörna. Ett nytt rum i trädgården.
Det var ett halvår sedan vi uppdaterade här. Freddie och jag har bytt av varandra. Han är nu pappaledig och nu jäklar gott folk är det ordning och reda i byn. Ungarna står på led och ofärdiga detaljer i huset färdigställs på löpande band.
Först började han styra upp Elis garderob. Förmodligen för han fick psykbryt varje morgon när han fick gå igenom en hög av klädberg för att få på barnen kläder. Kläder är bra att ha på barn om man vill ha de kvar.
Sedan började han strukturera och organisera om vårt skafferi. Förmodligen för att få i barnen mat också. En bra grej om man vill ha de kvar och vid gott mod.
Sedan har han satt dit lister här och var. Och så fick han feeling och tapetserade om hallen.
Som ni hör har vi ju världens bästa 1-åring. Och det har vi firat med pizzakalas i vår stenugn.
Och nu har loftet fått ett glasräcke. Också en bra grej om man vill att barnen ska vara kvar på loftet tills man vill att de ska gå ner. Det blev en höjdare!
Det här med att vara tvåbarnsmamma till en 6-månaders som redan kryper och ställer sig upp mot allt och ha en 3,5 åring som är den mjukaste känsligaste lilla killen samtidigt som han är den mest viljestarka individ är bland det svåraste jag ställts inför. Därav har presentationen rum för rum legat lite lågt.
Tills ungarna blir tonåringar och jag vilat upp mig så hänvisar jag till instagramkonto. Mittnederbyn
Vi har kattvindar på övervåningen. Pappa trodde aldrig att vi skulle få till ett bra badrum där uppe. Han började jiddra om att slå upp väggen och använda oss av Elis rum för att få det större. Nej, för fan sa jag.
Fredrik fick ta kommandot och bestämma hur det skulle se ut. Ge mig ett badkar bara så ska jag inte lägga mig i. (Jag ägde badrummet på nedre botten). 
Vi gjorde grunden själva. Sedan lejde vi bort gjutning, tätskiktsjobb och kakelsättning till Gimo bygg och inredning.
Vägghängdtoalett underlättar städ.
Vi tog in idéer om belysning av ÅF-lightning. Och jag är sjukt nöjd med hängarmaturen.
Väldigt tidigt så väckte Fredrik idén om att vi borde prioritera bort allrummets två fönster och montera en dörr istället.
Han har ju valt att skaffa barn med mig men efter det så kan nog detta vara det klokaste han kommit på.
Det ökar ljusinströmning. Dörren som Staffan (finsnickare) tillverkat efter Fredriks skiss är som ett smycke och så ökar det tillgängligheten ut i det fria.
Vi har rivit upp golvet i alla rum och för att få plats att gjuta så var nog detta rum det tuffaste. Många stora stenar att få ut.
Detta rum blev sedermera under lång period vårt TV-rum. Så många fina minnen från detta rum. Som första gången Elis vaknade en kväll och kom knatandes till oss i soffan. Han kändes så stor då.
Men nu är det en matsal och kommer förbli. Vi vill bli bättre på att bjuda hem vänner och umgås.
Under processen väcktes även idén att ta trappen upp denna väg och vi hade sådan himla tur att det var möjligt. Den har en annan finsnickare tillverkat. Rickardsson. Trappen blir också som ett smycke. Den kom på plats i maj 2017. Vi hade tänkt måla den själv, men tillslut tog vi hit Alunda målarna som målade den.
Detta är resultatet:
Hösten 2013 köptes huset i Nederbyn. I ärlighetens namn var det inte tipp topp mellan Fredrik och mig då. Vi bodde i hans lägenhet och jag hade gjort lägenhetskarriär och hade sålt min lägenhet och hade kapital. ville inte att Nederbyns gård skulle rinna mig ur handen. Pappa sa: köp det inte. Du anar inte hur mycket jobb det är. Mamma sa: köp det! Ingen budade så jag lade i hemlighet ett bud under utgångspris och åkte iväg till Östhammar och plitade på. Kom sedan hem till mina föräldrar och sa att jag var husägare.
Från den dagen har min pappa stöttat mig 100%. Han har gjort fler arbetstimmar än någon annan på huset och kommer aldrig kunna gottgöra det.
Fyra år har nu gått och nu har vi renoverat det mesta. Känslan är svår att greppa. Vi har liksom gått in för detta som elitidrottare. Annat har fått stå åt sidan. Det har varit väldigt tungt emellanåt. Men känslan att varje dag komma hem till något som man älskar och känner att man förtjänar så är magisk! Här kommer en liten memorylane.
Vi rev upp och handgrävde upp alla golv på nedre botten. Se mina armar julen 2013. De där görs inte på något flera tusen kronor gymkort ska jag säga er. Julen 2017 är jag mer julig. Köttbullig.
Februari 2014 göt vi golvet. Golvvärme. Ungefär samtidigt som detta kändes det som att både Fredrik och jag bestämt oss. Det var detta vi ville. Vi var redo att satsa framtiden. Vi gick in med ny inställning och Nederbyn blev VÅRT.
Sedan följde regling, Osb, gips, golvläggning, tapetsering osv. När vi började visste Fredrik knappt hur använde en såg och nu reglar han väggar osv som värsta snickaren.
I april 2015 kom vår älskade Elis. Vi hade slängt ut alla barnskor vi hittade i grunden (förr lade man barnskor för att öka fertiliteten i huset), men storken hittade oss ändå.
I april
Tempot saktades ner och vi tog hjälp av snickare för att panela fasaden. Ofattbart hur vi orkade, men när Elis var två månader lade vi tak. Jag sprang upp och ner med takpannor 2 månader efter förlossningen.
Sedan behövde vi ett brejk och vi åkte på roadtrip till USA. Så välbehövligt.
Med ny ork tog vi Påsken 2016 tag i övervåningen. Starten blev att gräva ur loften:
Efter detta tappade vi tempo rejält. Och under denna period var Elis sömn som sämst.
Men nästan ett år senare…
genom att klättra upp och ner genom sovrumsfönstret för att ta sig upp på övervåningen så gjorde vi hål i trappen och fick ny energi.
Trappen kom i början av maj 2017. kom
En ny övervåning att fylla krävde större familj och det följde en sommar med kräkningar. Vi köttade på. Målet var att ha övervåningen klar till årsskiftet. Och i slutet av december låg jag höggravid och badkaret på övervåningen och kände det som att vi tagit VM-guld i renovering.
Är så glad att få leva med mina killar i denna miljö. Tänkte framöver ge er renoveringen rum för rum.
Det var en stor omställning för mig att bli 2-barns mamma. Malte är ett väldigt nöjt barn och bara följer med, men att bara ha en famn och två barn var väldigt kaosartat i början. Ribban låg i början på att man var glad om alla fick i sig nån liten bit mat, fick på sig ett litet klädesplagg och inte behövde åka iväg till akuten.
I början av juni gick Fredrik på sommarlov. Och även om vi har detaljer kvar på huset så lever vi nu första sommaren utan renovering. Jag är så lycklig! Jag älskar hur vi bor. Att bara öppna dörrarna och kunna släppa ut Elis. Känslan att bo i naturen. Närheten till kusten. Vi har en fantastisk sommar.
Har 4 år av renovering varit värt det?
Man behöver lite distans för att besvara en sådan fråga och det har jag fått nu. I början var det en slags tomhet. Jaha! Ska vi inte renovera i helgen?! Hur umgås man och vad gör man då. Nu tar vi dagarna som de kommer och fyller de med det vi känner för. Och i den fantastiska sommarlunken har jag landat i att det varit så värt det. Vi bor billigt trots att vi har en renoverad gård. (Eftersom vi lagt så mycket jobb själv så har vi kommit undan billigt). Att levt i i en byggelitsatsning där man försummat mycket i många år har gjort att vi istället har satsat på framtiden som nu är här.
Det har varit jobbigt att se hur renoveringen slitit på min pappa som inte är ungdom längre och att han prioriterat vår renovering före min mamma. Det samvetet har varit jobbigt att bära. Är de för evigt tacksamma!
Jag och Fredrik har parallellt dragit. Då har den andra fått tagit täten. Ibland kommer man i svackor och vill bara lägga sig i fosterställning och skrika efter arga snickaren. Men vi har också haft renoveringen som ett gemensamt intresse. En hobby att umgås genom. Och växt oss starkare och närmare genom.
Elis! Vår tappra lilla Elis som bott med renoveringen. I ärlighetens namn har jag inte haft så dåligt samvete för honom. Han har varit med mormor när det behövts och blivit en hejare på att hjälpa till. Och när jag nu ser vad vi kan ge honom genom att bo där vi bor så känner jag att det är så värt det. Allt jobb är inte förgäves när de får möjligheten att växa upp i Astrid Lindgren sagovärld.
Försummelsen av vänner. Vi har ju som tidigare nämnts fokuserat på renoveringen så hårt att vi inte haft tid med vänner. De som betyder nåt finns kvar. Har dock blivit så att vi denna sommar umgåtts kärnfamiljen mest. Vi har nog på något vis behövt ta igen tid med varandra som inte involverar byggdamm. Men en middag med fina vänner har vi lyckats få till.
4 mars kom vår fantastiska andra lilla son. Malte. Allt gick smidigt. Han blev ganska tidigt förkyld. Täppt i näsan.
Elis hade läkartid för sin sömn och efter 2 år med kontakt med vården om enbart tips om rutiner visade det sig att han är grovt förstoppad. Han behandlas: och sover nu hela nätter. Här skulle jag skriva hur mkt skatt vi betalat under dessa år, men orken finns inte att vara bitter.
Fredag 11 mars fick F ett telefonsamtal om att bege sig till Ackis. Hans pappa Janne var väldigt dålig och F behövde åka in.
Jag fick debut med båda killarna själv. Malte blev sämre med förkylningen och de misstänkte att Janne hade lunginflammation och efter de lyssnat på Maltes andning på akuten i Östhammar fick jag bege mig till akuten med honom. Misstänkt RS och fick stanna över natten.
F dödsvakade hela helgen. Janne somnade in på söndagen. Sedan har det följt veckor med sorg. F har fokuserat på sina bröder och mamma och fyllt upp på hemmaplan efter möjlighet. Sedan fick Elis 40 graders feber och sån jäkla hosta. F jättedålig i bihålorna. Efter påsk på hemmaplan så fick vi för oss och försöka känna lite vardag. Slippa tänka. Började slutfinish på hallen. Åkte till stan och handlade. Stod i en kall lekpark och nu ligger jag i mjölkstockning. Feber, djävulskt ont i kroppen.
Och jag måste bara plocka fram orken från reservdepåer som ej finns. Och jag har njutit av det faktum att vi berikats med Malte. Men skulle vara skönt med njutning utan störmoment. Samtidigt som man bearbetar att barnen förlorat din farfar och F sin pappa med väldigt stort hjärta.
Lilla huset i Nederbyn 