Det har varit snö i tre dagar. Idag körde jag fast för första gången. Var helt själv i Nederbyn och skulle ta mig hemåt. Backade ner lastbilen för att vända. Kom ingenstans. Hade ju sett hur lantisar slängt grus vid däckena för att ta sig upp. Så jag provade det. Funkade inte.
Så istället Fick ringa min personliga bärgningskille Tompa Eliardsson. Han kom på några minuter satte sig bakom ratten och jag tog kraft med mina feta fotbollslår och pang så var bilen loss.
Om jag kommer på där i 50 år så kommer jag uppskattningsvis köra fast 150 gånger till.
Inte mkt gräva kvar nu. Nu är hallen också uppe. Börjar bli trött och grinig nu. Att jobba på huset 25-30 timmar över ordinarie arbetstid varje vecka börjar visa sig på humöret. Så håll avståndet ingen glädjespridare som löper omkring just nu direkt!
Känns absurt att jag någon gång säkert just på denna plats kommer gnälla över att någon inte hängt upp jackan.
