Posted in Uncategorized

Lilla huset i Nederbyn har nu en familj

De sista 45 dagarna av graviditeten var ganska kämpiga och så här i efterhand så borde jag ev. ställt lite mer krav, men man vet inte så mycket med första barnet. I fredags gick det undan efter BM-besöket. Efter 45 dagar med högt blodtryck mellan 90-110 i undertryck och protein i urinen och säkerligen 10 kg vätska fick jag upp på bedömningen igen. Konstaterad havandeskapsförgiftning och inläggning. Hade haft på känn att jag borde diagnostiserats tidigare och började fundera över hur mycket näring bebis verkligen fått då jag inte fått ett extra ultraljud under hela tiden. 

Klockan 15.00 gjorde läkaren en hinnsvepning med syfte att trigga igång något. Fick mensvärk och blödningar. Natten skulle spenderas på BB och observation. Äntligen någon mer än jag som kunde utläsa bebis mående. 

På lördagens rond beslutades att jag skulle sättas igång omedelbart. Levervärdena låg ej inom referensområde. Min älskade Freddie som sovit hemma och städat huset sen kl. 06:00 fick bråttom in. 

Jag skulle få dricka någon vätska varannan timme som skulle få min livmodertapp att mogna eftersom den ej var redo.  12:30 tog jag första. 

 

De förberedde oss på en lång process. Säkert 8 doser och dvs säkerligen 16 timmar för att få enbart livmodertappen redo. Efter dos 3 fick de bromsa tempot. Hade fyra sammandragningar per 10:e minut, men ingen större värk. Var bara öppen 3 cm. Och blodtrycket började stiga och jag fick medicin. 

Fick tillslut en fjärde dos och vid 19.30 hade jag riktigt ont. Aj, vilka värkar och knappt någon paus emellan. Funderade seriöst på om jag ev skulle dö. De kollade och fortfarande öppen bara 3 cm. Trodde det var ett skämt. Blev erbjuden varma kuddar och jag tänkte var fan är lustgasen?! Jag håller på att dö här. Varma kuddar? Sitter inte hemma med lite mensvärk och lördagsmyser. 

Strax före 23.00 kollade de igen och jag var fortfarande öppen 3 cm och jag kände bara. Fy jävla helvete. Skjut mig. En stund senare gick vattnet och jag var plötsligt öppen 6 cm och blev äntligen erbjuden lustgas. Man blir ju groggig, men inte fan får man mindre ont. De frågade om jag önskade ryggbedövning om proverna de tagit på mig visades okej. Jag tackade ja och bad de komma snabbt. De skulle komma om 30 minuter. Efter 10 minuter undrade jag om de satt hemma och kikade Lets dance? Och frågade min barnmorska om de verkligen skulle hinna för jag ville krysta strax. Hon kollade och jajjemen, jag var öppen 10 cm. Hon svarade ärligt att de ev inte skulle hinna, och då började jag krysta. Vilken underbar känsla! Äntligen något man kunde styra själv. Fick avstyra/andas igenom 2 krystvärkar för att inte spricka för mycket, men 00:38. Dvs 90 min (en fotbollsmatch) efter att själva förlossningen började så hade vi vår prins. Kom ut med navelsträngen 3 varv runt halsen, men det gick bra. 

Moderkakan tog sig lite tid att få ut, och när den äntligen var ute upptäcktes att ett kärl brustit och stod och pulserade blod. Förlorade dryga litern. 

Vilken märklig upplevelse och jag är så sjukt kär i denna lilla krabat som möjligtvis kommer heta Ebbe eller Elis. 

  
Han är sällskapssjuk och trivs nästan bara i famnen. Det är sådär med sömnen, men för den här krabaten skulle jag kunna vara vaken dygnet runt.

Barnmorskan Gitte var fantastiskt och likaså Fredrik. Att gå igenom något sådant här stärker relationen ytterligare. Tack för att du gett mig det finaste, vår son. 

Advertisements

One thought on “Lilla huset i Nederbyn har nu en familj

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s